Henric Ahlgren
Tennisklädesmärket som blev popklädesmärket
Idag ser vi på de svenska gatorna mer kläder och skor än någonsin av märket Fred Perry, ja det har skett en explosion på senare år.
Fred Perry var Englands genom tiderna främste tennisspelare, aktiv under framförallt 1930- och 40-talen. 1935 blev han den förste tennisspelaren att vinna singeltitlarna i alla fyra Grand Slam-turneringar. (Han var även elitspelare inom bordtennis och blev 1929 singelvärldsmästare inom denna sport.)
I slutet av 1940-talet uppsöktes Perry av österrikaren Tibby Wegner, med syfte att använda namnet Fred Perry som ett varumärke för sportrelaterade produkter. Det första de två männen gjorde tillsammans var att uppfinna svettbandet. Nästa steg var att utveckla polotröjor och pikétröjor som blev en omedelbar framgång. Idag omfattar varumärket tröjor, sportjackor, overaller, mössor, kepsar, skor och väskor med mera. Märket ägs nuförtiden av ett japanskt bolag.
Det typiska kännetecknet för varumärket Fred Perry är dess logo med en broderad segerkrans som synligt pryder alla produkter. Och denna segerkrans har med tiden framförallt starkt blivit förknippad med brittisk populärmusik och ungdomskultur i allmänhet snarare än idrott.
I slutet av 1950-talet tog den brittiska modskulturen märket till sitt hjärta och Fred Perry har även blivit synonymt med den brittiska s.k. northern soul-musiken. Inom den senare brittpopen från 1990-talet och framåt så ses medlemmar ur t.ex. Blur och Arctic Monkeys mer ofta än sällan bära Fred Perry-kläder på bandfotografier. Och listan kan göras hur lång som helst.
Kronan på verket kom när engelske popikonen Morrissey på omslaget till sitt senaste fullängsalbum Years of Refusal (2009) bar en ljusblå kortärmad Fred Perry-skjorta (och en bebis på sin arm). Längre än så kan ett klädesmärke nästan inte nå inom den populärmusikaliska historien.
Henric Ahlgren, musiktidningen.se
LÄNGE LEVE DIO!
En av de viktigaste och mest ikoniska av sångarna inom hårdrock- och heavy metal-genren – amerikanske Ronnie James Dio (juli 1942 – maj 2010), född Ronald James Padavona – har gått ur tiden. (”Dio” betyder förstås passande ”gud” på italienska. Namnet skall Ronnie James ha tagit från en ökänd italiensk-amerikansk maffiamedlem i New York som hette Johnny ”Dio” Dioguardi.)
Från slutet av 1960-talet fram till mitten av 1970-talet var Ronnie James Dio medlem i bandet Elf. Deep Purples mytomspunne gitarrist Ritchie Blackmore förstod Dios storhet när Elf agerade förband till Deep Purple och Blackmore började att smida hemliga planer. När Blackmore lämnade Deep Purple efter inre stridigheter (och en kompromisslös vilja att bestämma mera efter eget huvud) bildade han sålunda Rainbow tillsammans med Dio. 1975 kom debutplattan Ritchie Blackmore’s Rainbow. Därefter följde ytterligare två album med Dio på sång: Rainbow Rising (1976) och Long Live Rock’n’roll (1978).
Kombinationen Blackmore och Dio blev under en period ett synnerligen lyckosamt kreativt koncept som skapade en ny grundplåt för heavy metal-musiken där Blackmore med fötterna i Deep Purples bluesbaserad hårdrock ytterligare kunde renodla sin smak för barockbetonad och pampigt dramatisk ofta fantasy- eller epokinspirerad musik med klassiskt anslag. I Dio hade Blackmore också inte bara funnit en kompanjon som delade dennes förkärlek för de storstilade dramatiska musikaliska excesserna, utan även en konstnärlig partner med den perfekta gudabenådade mästerliga rösten för att matcha hela detta egna idiom och föra det till nya oanade höjder.
Med två så särpräglade och starka huvudkaraktärer i Rainbow kom dock förstås slutligen en brytning att bli oundviklig. Blackmore gick vidare för att styra in Rainbow åt ett mera radiovänligt kommersiellt håll med nya sångare, medan Dio skulle komma att anta vad som tedde sig som en dödsföraktande utmaning: att axla den fallna manteln i Black Sabbath efter den profilstarke och folkkäre men neddekade Ozzy Osbourne.
Ratt är på bettet igen
Amerikanska sleaze metal-legendarerna Ratt från 1980-talet är på väg tillbaka med nytt studioalbum, det första på 10 år – Infestation, som släpps 20 april.
Förhandsrykten på nätet skvallrar om att plattan skall vara bland det bästa bandet gjort, men det återstår förstås att höra.
Dock är första singeln ”Best of Me” riktigt lovande och låter som om den skulle kunna vara hämtad från storhetstiden och plattor som Out of the Cellar (1984) eller Invasion of Your Privacy (1985).
Ratt gjorde på Sweden Rock Festival 2008 lite otippat ett av det årets absolut starkaste liveframträdanden alla kategorier, med sångaren Stephen Pearcys röst förvånansvärt intakt och skarp.
Ratt är tillbaka på Sweden Rock Festival även denna sommar. Då alltså med nytt album i bagaget.
Rachel Weisz ny Bondskurk?
Det viskas om att den förtjusande engelska aktrisen Rachel Weisz ( The Mummy, The Constant Gardener m.m.) möjligtvis är påtänkt att spela storskurken i nästkommande James Bond-film. Weisz skall enligt ryktena gestalta ledaren för den ondskefulla hemliga organisationen Quantum som Daniel Craigs James Bond fick fullt upp med i senaste filmen Quantum of Solace (2008). Inspelning sägs börja till sommaren.
